Machu Picchu i Peru, Angkor Vat i Kambodja, Konungarnas dal i Egypten, Struves meridianbåge som sträcker sig genom tio länder, Skogskyrkogården i Stockholm och hällristningarna i Tanum. Vissa världsarv är mer kända och spektakulära än andra, men förenas av att de innehåller värden som angår hela mänskligheten och är en del av vår globala identitet.
Världsarv är platser, miljöer eller objekt som på ett alldeles unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. Listan med världsarv grundar sig på FN-organet Unescos konvention till skydd för världens natur- och kulturarv som antogs 1972. Sverige undertecknade konventionen 1985 och har därmed – bland mer än 190 andra nationer – frivilligt åtagit sig att skydda de egna världsarven för all framtid, men också att stödja andra länder i deras ansträngningar för att ta hand om sina.
För att ett kultur- eller naturobjekt ska klassas som ett världsarv måste det uppfylla olika kriterier, beroende på om det är ett natur- eller kulturobjekt. Ett naturobjekt kan vara något som visar på viktiga ekologiska processer i jordens historia eller har enastående skönhet. Ett kulturobjekt kan vara ett mästerverk som visar på mänsklig kreativ förmåga eller en byggnad som visar på viktiga stadier i mänsklighetens historia.
Vi ser också hur kulturarvet genom närmast svindlande tidsrymder vandrar över jorden. Hantverk och traditioner, myter och berättelser, korsbefruktas och förändras och blir en del av vår gemensamma identitet som människor.
Idag när många av världsarven är hotade av krig, global uppvärmning, massturism och urbanisering kan de föras upp på Unescos lista över hotade världsarv. Förlorar de sina värden genom exploatering, förstörelse eller vanvård kan de plockas bort.
Världsarvskonventionen ska inte bara skydda jordens unika natur- och kulturskatter, den ska också leda till respekt och solidaritet mellan människor, kulturer och stater.
Ett världsarv angår hela mänskligheten och dess värden är viktiga för oss alla, oberoende av nationalitet, etnicitet, religion eller kön. Men världsarven främjar också av olika aspekter av hållbar utveckling och är en värdefull resurs på många olika sätt i samhällsutvecklingen
– De svenska världsarven är en fantastisk resurs för att vi ska lära oss om vår historia, samtidigt som de främjar turism och det lokala näringslivet. Det finns flera exempel på hur detta kan ske genom projekt som drivs av de svenska världsarven, säger Mats Djurberg, generalsekreterare, Svenska Unsecorådet.
– Till exempel, i Halland så driver världsarvet Grimeton ett projekt där elever från Varberg och Zambia gjort filmer med sång och musik som sedan sänts från radiostationen Grimeton på FN-dagen. I Tanums hällristningsområde, arbetar en förskola med världsarvspedagogik vid Vitlycke museums bronsåldersgård och i Hälsingland arbetar man med att göra världsarvsgården Fågelsjö Gammelgård tillgänglig genom virtual reality, berättar Mats.
– Dessa exempel visar tydligt hur världsarven kan skapa sociala och kulturella mervärden där olika samhällsgrupper kan både bidra till världsarven själva men också dra nytta av de värden, insikter och engagemang som världsarven ger upphov till, fortsätter Mats Djurberg.
Utöver detta, bidrar världsarven till turism som i sin tur leder till utveckling och skapar arbetstillfällen, inte minst för unga och utlandsfödda.
Och som en del av FN:s ständiga arbete för fred och mänskliga rättigheter är världsarven också viktiga som fredsrörelse – något som förenar oss alla från dåtid till framtid.
FN-organet Unesco har utnämnt 1073 världsarv, 15 av dem finns i Sverige. Förhoppningsvis kommer den siffran att växa med tiden.
Läs gärna mer här >>
Vill du läsa mer om världsarv? Här hittar du omkring tjugo tips och personliga berättelser om möten med världsarv, från örlogsstaden Karlskrona till Galle på Sri Lanka. Läs gärna mer här >>
