Riddarpappan hörde döttrarnas samtal och blev förskräckt. Vid den här tidpunkten fanns det inget botemedel mot sjukdomen och han fruktade att det kunde bli ett utbrott även på den svenska sidan.
Efter några timmars betänketid väckte han sin äldsta dotter och bad henne följa med. Vid ett avlägset rum i borgen väntade några murare med tegel och murredskap. Riddaren sa åt flickan att sätta sig ner på en stol, framför ett bord med två levande ljus.
Några murare började därefter att mura in flickan, livs levande. Flickan, som var i femtonårsåldern, bönade och bad, men fadern var obeveklig. Lillasystern hade vaknat och försökt hjälpa sin syster, till ingen nytta.
Under fyra dagar och fyra nätter kunde hon höra sin storasysters röst genom dörren. På den femte dagen blev det tyst.