I Västergötland ligger det tre mytomspunna berg. För länge sedan bodde här både jättar och sjöjungfrur och långt inne i ett av bergen sover några soldater djupt sedan 1300-talet. Följ med till Ålandaberget, Himmelsberget och Ålleberg!
Ålandaberget – om jätten som blev förälskad i en sjöjungfru
Ålandaberget är ett så kallat stötteberg. Förr i tiden satte folk en stötta under berget för att motverka otur på sina vandringar. Även idag kan man se flera pinnar lutade mot bergsväggen på höjden mellan sjöarna Anten och Mjörn. Traditionen verkar inte ha dött ut helt.
För längesedan bodde det en jätte vid namn Åland inne i berget. Det är han som har givit upphov till dess namn. I sjöarna nedanför berget lekte sjöjungfrur under månljusa nätter och Åland blev kär i en av dem. En natt rövade han bort henne in i ett trekantigt hål som öppnat sig i bergsväggen. De firade bröllop och bergets naturliga terrass blev deras brudsäng. Men sjöjungfrun trivdes aldrig inne i berget och en natt när Åland sov kastade hon sig utför stupen och slogs sönder mot klipporna nedanför.
Åland blev senare kär i flickan till en herreman som bodde på andra sidan Anten. Åland gav sig ut på sjöns is, för detta var mitt i vintern, för att röva bort flickan men hanns upp av den ädle riddaren Gomer. Gomer dödade Åland, kastade honom i en vak och gifte sig sedan själv med flickan.
En sjöjungfru som hette Anta ville dock hämna Ålands död. En dag när Gomer var ute och fiskade såg hon till att det blåste upp storm på sjön och hon hotade Gomer med att han aldrig skulle komma i land levande. Gomer bad att få uppskov på tre år vilket Anta gick med på bara han lovade att möta henne en kväll vid sjön efter att ett år hade gått. Gomer lovade detta och fick ro hem i frid till sin borg på ön Loholmen i Anten.
Gomer glömde såklart bort sitt löfte och Anta lät då vattnet stiga så mycket i sjön att det hotade översvämma borgen Gomer och hans familj bodde i. För att rädda sin familj begav sig Gomer skyndsamt till den avtalade mötesplatsen, i närheten av det som idag är Gräfsnäs slottsruin. Vid den stora stenen som fortfarande kan beskådas kastade sig Gomer i sjön och lät sig förgås.
Stenen kallas idag Gomers sten och bergets terrass kallas Brudsängen efter Ålands första giftermål. Där uppifrån har man en vidunderlig utsikt över sjöarna runtomkring. Resterna av det som ska ha varit Gomers borg finns kvar ute på Loholmen för den som är nyfiken.
Himmelsberget – byggt av mjöl i kyrklig protest
I närheten av Varnhems klosterkyrka ligger berget Ramlaklev. Där ska det, långt innan Sverige började kristnas, ha levt en jätte som hette Ramunder. Folken i bygden hade ingenting otalt med jätten, de levde var och en på sitt håll i fred. Men så kom kristendomen till Sverige och dessutom, som vi vet idag, mycket tidigt till området runt Varnhem.
Ramunder klarade inte av ljudet från kyrkklockorna. Han började sin protest med att kasta en sten mot Varnhems kyrka, men den nådde inte hela vägen fram utan hamnade på Hålltorps gärde. Där låg den tills den sprängdes bort år 1903 då järnvägen skulle byggas.
Men Ramunder gav inte upp. Han beslöt svälta ut hela den kristna befolkningen genom att under två års tid lägga beslag på all säd som odlades i trakten. När han så slutligen hade fyllt sin lada tänkte han bjuda in sina gelikar från Billingen, Mösseberg och Ålleberg på fest. Ramunder behövde bara mala säden först så han begav sig med allt i en stor säck till Broke kvarn vid ån Flian.
Där malde han och malde och malde. Under tiden han malde hann möss och råttor krypa in i säcken och föröka sig flera gånger om. När Ramunder till slut begav sig av hemåt med sitt nymalda mjöl insåg råttorna och mössen att om de inte tog sig ut ur säcken skulle det hamna i grytan med allt det andra. De gnagde därför hål på säcken och smet ut. Mjölet läckte vidare ur hålet och när Ramunder kommit förbi Norra Lundby kyrka insåg han vad som hänt. Rasande slängde han hela säcken ifrån sig och gick därifrån.
Den kristna befolkningen ville inte ha jättens mjöl så säcken blev liggandes och så småningom började det växa träd och mossa på den. I folkmun kallas höjden idag för Himmelshöjden och den ligger belägen mellan de båda kyrkorna Varnhem och Lundby Norra.
Ramunder själv sägs kunna ses om man blickar ned från toppen av Ramlaklev. Det enda som återstår av honom är en stenstod.
Ålleberg – de vaknar när undergången hotar
Sydost om Falköping ligger ett av Västergötlands många platåberg, Ålleberg, där även någon av Ramunders jättevänner ska ha bott. Men fler hemligheter ruvar långt inne i Ålleberg…
Under 1300-talet var den tyske hertigen Albrekt av Mecklenburg kung i Sverige, något som stormännen var mycket missnöjda med. De bad därför drottning Margareta av Danmark om hjälp. Hon skickade då svenska, norska och danska trupper till Västergötland och dessa besegrade kung Albrekt år 1389 vid Åsle. Efter att ha jagat iväg kungen och hans här ut i Åsle mosse kom drottning Margareta förbi Ålleberg. Där tog hon ett fjäderbolster, skakade ut dunen och proklamerade ”Bli häst och kär, av varenda fjär!”
På så vis skapades de så kallade Ållebergs ryttare.
Många hundra år senare ska en bonde ha farit förbi Ålleberg med ett lass säd på väg till Falköping. Han blev stoppad av en man som ville köpa säden och utan att bonden visste hur det egentligen gått till hamnade han inne i berget. Till bondens förvåning låg där överallt sovande ryttare och där fanns hästar och vackra sadlar och betsel. Mannen som velat köpa säd sade att bonden inte fick röra vid dessa, men bonden kunde inte låta bli. Då han vidrörde ett av betslen klingade det till och en av de sovande knektarna vaknade upp.
”Är det vår tid nu?” frågade knekten.
”Nej, er stund är ännu inte kommen. Ni kan lugnt sova vidare”, svarade mannen som fört bonden in i berget.
Det sägs nämligen att den dag då Sveriges rike återigen hotas av undergång ska Ållebergs ryttare vakna upp, rycka ut genom berget och förgöra fienden.
Källa och lästips:
Anna Härdig är journalist och digital kommunikatör. Hon har en bakgrund inom arkeologi, marknadsföring och populärvetenskaplig astronomi.