I flera sägner kan vi skymta konturer av människors dagliga levnadsförhållanden. Det gäller både sägner som uppstod under det förindustriella samhället, industrisamhället och de sägner som uppstår i det rådande informationssamhället. Sägnerna berättar också för oss hur människor uppfattar sin omvärld; hur det oförklarliga, skrämmande och övernaturliga gestaltar sig i vår vardag. När sägner studeras ur ett geografiskt bredare perspektiv är de sällan unika, utan är en kulturell konstruktion, där mönster kan urskiljas. Det innebär att sägner formas av människor och anpassas efter sin tid, sin plats och sin omvärld.

 

Jordbrukssamhället och rädsla
När Sverige var ett jordbrukssamhälle (1750–1850) levde stora delar av landets befolkning på landsbygden. Under första hälften av 1800-talet ökade befolkningen i Sverige på grund av minskad dödlighet. Det slitna uttrycket ”freden, vaccinet och potäterna”, ger en del av sanningen till den minskade dödligheten bland befolkningen. Socknarna bestod av besuttna och i synnerhet obesuttna människor som arbetade med jordbruk.

Människor hade inte samma förutsättningar som vi har i dag att flytta och resa, och människor röde sig sällan några längre sträckor från sin hemsocken. Därför var information och informationsflödet begränsat. Prästen hade ett större inflytande i socknen och ansågs besitta den största kunskapen. Han förmedlade den kristna tron och den informationen som han ansåg var av intresse för sockenborna.

Människornas liv präglades därför av den kristna tron, naturen och vädret. Vilket resulterar i att även folktron med dess sägner och väsen formas efter detta. En vanlig föreställning är att människan bland annat var rädd för mörkrets inträde, extremväder, rovdjur, sjukdomar, omkringvandrande människor och att handla orätt efter samhällets kristna värderingar.

 

Vem och var
Den kristna gestalten Satan, Djävulen eller Hin håle är en gestalt som ofta framträder förklädd till olika naturväsen inom folktron. Han kunde förklä sig som näck, tomte, troll eller rå. Hur han förklädde sig berodde på vem han mötte och var de möttes. Män, kvinnor och barn mötte olika naturväsen i olika miljöer och på olika platser. Barn som passerade ett vattendrag kunde få syn på näcken och de fick ”binda näcken” för att kunna kontrollera gestalten. Det kunde göras genom att läsa en ramsa, spotta eller offra något i vattnet. Kvinnan riskerade att bli bergtagen i skogen av trollen, medan en man som arbetade i en gruva kunde bli utsatt för bergsråets vrede.

Västra Götalandsregionen består av miljöer med både sjöar, hav, skog och berg. Därför finns också en mängd sägner om människor som stött på olika naturväsen runt om i regionen. Utmed Bohusläns kust finns berättelser om sjörået. Hon råder över fiskarna i havet och tros ha boskapshjordar på havsbottnen. Hon kan ge fiskare fiskelycka och hon sätts i förbindelse med väderskiften på havet. I Dalsland och i norra Västergötland har många män arbetat i kolmilor och även med svedjebruk i skogen och mött skogsrået.