En klintbergare är en vandringssägen som sprids från mun till mun mellan människor som en modern skröna. Likt berättelsen i en visklek så förändras ofta innehållet i historien när den förs vidare. Ofta handlar sägnerna om gåtfulla händelser, mystiska sjukdomar och rädslor eller fobier. Gemensamt för de flesta av dessa sägner är att källan ofta är oklar; det är en vän till en vän som berättat det, eller så har man hört det någonstans, men ursprunget är ofta höljt i dunkel.
Men vem är då klintbergaren, denna man som har blivit synonym med vandringssägnerna? Bengt af Klintberg är professor, folklivsforskare och författare som i decennier har spridit kunskap om fenomen från det förflutna. Hans bok Råttan i pizzan gav sig i kast med moderna vandringssägner som spridits lokalt och globalt, i olika kulturer och samhällsskikt. Sägner som hela tiden skapar nya ringar på vattnet och likt ett sällsynt superlim inte vill släppa taget om oss.
– När jag var 14 år fick jag en gammal bok i födelsedagspresent av min morfar, Jordens folkslag. Bilderna visade människor som inte alls liknade dem jag hade omkring mig. Det var då jag insåg hur många olika kulturer det finns på vår jord. Jag blev nyfiken på allt som var annorlunda i tid och rum. Ett mer speciellt intresse för folktro och sägner kom när jag studerade litteraturhistoria på universitetet. Jag fann att den litteratur som fängslade mig mest var den som hade förts vidare muntligt genom århundraden, berättar Bengt af Klintberg om hur intresset för sägner en gång väcktes hos honom.
Berättelser som binder oss samman
När man tittar närmare på myter och sägner som spridits över generationer framträder ett muntligt berättade som ofta handlar om skrock och skräck, rykten och rädslor, som har en märklig förmåga att faktiskt också binda oss samman. I dessa berättelser hittar vi gemensamma förklaringsmodeller och beröringspunkter.
– Myterna skapar mening i tillvaron. Men de måste framkalla bilder i våra hjärnor, vi måste se händelserna för vår inre syn, säger Bengt af Klintberg.
En annan viktig faktor bakom myter och sägner är själva platsen, den geografiska fonden för berättelsen. Och det finns många exempel från Västsverige.
– De bohuslänska sägnerna om jätten Vrål i Hästeskede tycker jag är intressanta. De handlar om en historisk person som så småningom har uppfattats som en jätte. När han drack vatten ur en tjärn, sjönk vattenlinjen längs stränderna. Jag skriver om honom i boken Harens klagan.
Virala vandringssägner
Det finns också många likheter bland de vandringssägner som förr spreds främst genom ett muntligt berättande och de digitala vandringssägner som nu sprids som virala löpeldar på nätet. Men hur står sig egentligen sägnerna i en digital tidsålder när fakta och kunskap bara finns några knapptryckningar bort?
– Den yttre rekvisitan växlar, men förr som nu gestaltar sägnerna våra rädslor och önskedrömmar, förklarar Bengt af Klintberg.
På senare år har falska nyheter och så kallade alternativa fakta fått ett medialt genomslag, inte minst på digitala plattformar som präglas av hög hastighet och liten eftertanke. Det spektakulära står i fokus på bekostnad av källkritik.
Stor visdom i enkel form
Bengt af Klintberg har genom åren ägnat mycket tid och forskning åt sägner av olika slag. Och inte minst har han givit ord och röst åt många berättelser i en lång rad böcker och artiklar, men också i det populära radioprogrammet Folkminnen som sändes i femton år. Är det ens möjligt att vaska fram en favorit ur ett sådant massivt material?
– En berättelse som jag tycker om finns i min bok Skogsmusen och husmusen. Den heter “Vems ungar är vackrast?”. I berättelsen får en uggla uppdraget av Vår Herre att ta reda på vilket djur som fått de vackraste ungarna. Ugglan återvänder så småningom till Vår Herre med ett par magra varelser med stora ögon och grått, ruggigt dun. Vems ungar är det här, frågade Vår Herre? Det är mina egna, svarade ugglan. Ingenstans på hela jorden kunde jag hitta några som var vackrare.
Och så är det fortfarande, än idag tycker alla levande varelser att deras egna ungar är de vackraste. I djursagans enkla form döljer sig stora livsvisdomar. Och med myter och sägner måste man vara uppmärksam – bland märkliga väsen och till synes övernaturliga händelser lurar sanningar som gör livet lättare att förstå och berikar oss som människor. Det har en klintbergare lärt oss.
