Labyrinten är en gåtfull fornlämning som förekommer i olika kulturer runt om i världen. De ligger ofta i anslutning till gravplatser och dess utformning ger sken av att de använts vid forntida ritualer och på senare tid varit föremål för folktro
Labyrinten är en typ av fornlämning som vi vet ganska lite om. De förekommer i flera olika kulturer och under olika tidsperioder. Bland annat förekommer de i Storbritannien, Indonesien, Nordamerika och Skandinavien.
De äldsta labyrinterna härstammar från antiken och återfinns bland fynd från Grekland och Italien. En lertavla med en inristad labyrintfigur från Pylos på Peloponnesos har daterats till 1200-talet före vår tideräknings början. Labyrinter förekommer också i den antika mytologin och har med sina ringar visat vägen in till en stad och då specifikt Troja, därför kallas den här typen av labyrinter också för trojaborgar.
Vid Medelhavet finns labyrintmönster också som dekorationer på klippristningar och mosaiker, på mynt och keramik. Under medeltiden avbildades labyrinter i katedraler i Italien och Frankrike. De finns även som kalkmålningar och ristningar i nordiska kyrkor.
De nordiska labyrinterna består ofta av kullerstenar som är lagda i ett symmetriskt mönster. De äldsta labyrinterna i landet härrör sannolikt från järnåldern och ligger ofta i anslutning till gravplatser. I Sverige finns det omkring 300 dokumenterade labyrinter. Men vad betyder dessa märkliga stenformationer? Och vad har de använts till?
Från magiska ritualer till fruktbar folktro
I många kulturer runt om i världen där labyrinter förekommer har denna gåtfulla fornlämning betraktats som en magisk kultplats för själslig rening. Cirklarna har symboliserat olika mentala eller spirituella stadier som en människa upplever på sin vandring genom livet. Stenformationerna har representerat det fastlagda mönstret för vårt öde – det finns bara en väg genom labyrinten!
Andra tolkningar pekar på att labyrinterna har varit platser för fruktbarhetsriter och folktro, dans och lek. På Finlands västkust används till exempel namnet jungfrudans istället för labyrint eller trojaborg. Det kommer troligtvis av ett slags fruktbarhetsrit där en ung man kunde söka fram genom stencirklarna, möter olika faror på vägen för att till slut nå fram till den unga kvinnan i mitten.
Labyrinter är inte sällan placerade i närheten av fiskeplatser längs med kusten. Där har de sannolikt anlagts för att bringa god fiskelycka. Labyrinten vid Ulmekärr i Tanums kommun anses vara en av de bäst bevarade och vällagda i landet – en plats med ett lika historiskt som magiskt skimmer där fantasin kan flöda fritt om vad som kan ha hänt genom århundradena.
Johan Lindblom är copywriter och digital kommunikatör. Han har en bakgrund inom kulturvetenskap, media och kommunikation.
Foto på Ulmekärrs labyrint: Hans Lundenmark, Vitlycke museum.