Estetiska och historiska kvaliteter, attraktiva miljöer och berättelser. Kulturmiljön är ett av fundamenten i vår livsmiljö som innehåller unika värden som inte går att ersätta om de en gång tagits bort. Och ur en hållbar synvinkel bidrar kulturmiljövården på ett smart sätt till ekonomiska, ekologiska och sociala dimensioner.
Kulturmiljövårdens arbete handlar om att skydda, bevara och förmedla de historiska värden som finns på en plats.
Vi har pratat med Marie Odenbring Widmark, enhetschef på Västarvet Kulturmiljö om hur hon ser på kopplingen mellan kulturmiljö och hållbar utveckling och vad som ryms i begreppet platsens själ.
På vilket sätt är kulturmiljövård viktigt för samhällsutvecklingen?
– Kulturmiljön är ett av fundamenten i vår livsmiljö, det utgör en viktig grund att stå på och bygga vidare utifrån. Viktigt att ha med sig i samhällsplaneringen är att kulturmiljön är unik för varje plats och till skillnad från mycket annat inte går att ersätta om den en gång rivs bort.
Man kan utan tvekan koppla kulturmiljövården till de tre aspekterna på hållbar utveckling – ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet. Att bevara och utveckla vår kulturmiljö är både smart ekonomiskt och borde vara en självklarhet ur ett ekologiskt perspektiv. Att exempelvis bibehålla redan uppförda hus ger mindre klimatpåverkan än att bygga nytt. Liksom att renovera och förbättra exempelvis fönster, snarare än att riva ut och sätta in nya.
En bevarad kulturmiljö är också viktigt för attraktiv boendemiljö, en konkurrensfördel för landsbygdsutveckling och för turistföretagaren. I kulturmiljön döljer sig också våra berättelser, mycket av vår identitet och igenkänning men också en mängd kunskap som vi vill slå vakt om för en social hållbarhet.
Men utöver dessa perspektiv så har kulturmiljön också andra värden, exempelvis estetiska och historiska kvaliteter. Här finns det goda hantverket, landskapets eller bebyggelsens skönhet, arkitekturhistoriska finesser, spektakulära berättelser och konstnärliga värden.
Hur inleder man en undersökning eller inventering av en plats eller ett område?
– Det beror så klart på vad det är man skall undersöka. Men vid en bebyggelseinventering eller kulturhistorisk utredning så gör man nog först en snabb skanning – vad är det man ser, vilken sorts plats är det och vad den berättar vid första anblicken. Sedan går man vidare och fördjupar bilden genom arkivstudier och mer detaljerade studier av den fysiska miljön, fotograferar, pratar med folk, undersöker vad som finns bevarat och klurar på vilka värden som finns kvar och vad de står för.
Äldre kartor och planer ger ofta bra kunskap och ger bilden av vad som hänt på platsen, hur den har förändrats över tid. Till det kommer ju också upplevelsen av platsen, förmedlar den en autentisk känsla? Här spelar så klart grad av bevarande in, liksom patina, spår av tidigare generationer.
Utvecklingspotentialen tittar man väl inte på genast utan först om det finns en mer uttalad fråga kring förändringsbehov eller önskemål om ny användning eller liknande. Det är så klart viktigt att kulturmiljön nyttjas utifrån den potential den har. Här finns många gånger nyckelvärden att lyfta fram för exempelvis platsutveckling, god livsmiljö eller turism.
Kulturmiljövärden beskylls ofta för att ”lägga en död hand” över en plats men det håller jag inte med om. Se det istället som en resurs som gör en plats unik och attraktiv.
På vilket sätt är kulturmiljön viktig för platsens identitet?
– Det är svårt att svara generellt, men i kulturmiljön har ju livet som levts på platsen avsatt spår – hus, platser, landskap innehåller avtryck av historien som kan vara mer eller mindre tydliga eller lätta att uppfatta. De fysiska årsringarna berättar om olika skeden, ideal och händelser som format platsen, och i kombination med de mer immateriella berättelserna vävs en väv som är platsens identitet.
Den kan innehålla både positiva och negativa minnen och berättelser. River man bort eller ersätter med nytt går viktiga dimensioner förlorade och platsen blir utan djup. Identitet finns ju på många plan, allt ifrån nationella monument och berättelser som många människor känner sig berörda av till den helt personliga eller privata dimensionen som format ens egen historia.
Man pratar då och då om platsens själ. Vilka värderingar lägger du i det begreppet?
– För mig handlar det nog om magkänsla, om vad man upplever på en plats. En viktig grundsten i detta handlar nog också om kunskap och personliga erfarenheter som styr vad man ser och hur man upplever det.
För mig är detaljer viktigt, att det finns ett tidsdjup som är avläsbart, att original såsom de gamla vackra fönstren är bevarade i husen och inte utbytta mot moderna standardlösningar. Patina i form av välanvända handtag eller nednötta färglager är viktigt för den autentiska känslan. Att det tidsdjup som platsen berättar om är på riktigt. Men platsens själ kan också handla om att man kan uppleva en helhet, exempelvis en väl genomförd arkitektonisk utformning, med vackra detaljer och gedigna material.
Finns det någon kulturmiljö i Västra Götaland som du särskilt vill lyfta fram?
Det där är en av mina svåraste frågor, det finns så mycket häftiga miljöer i vårt vidsträckta och mångfasetterade län! Allt från den ljuvliga stadskärnan i Hjo till den magiska akvedukten i Håverud, eller Falbygden med sitt stora tidsdjup med mångtusenårigt jordbruk, eller fina modernistiska miljöer på Guldheden i Göteborg eller förläggargårdarna i Häggåns dalgång, eller Asplunds lagerhus från beredskapstiden i Vara, eller… ja svårt att välja helt enkelt. Personliga miljöer som jag rör mig kring är Öxnered med sin häftiga stationsmiljö halvt om halvt på landet och Nääs slott med slöjdseminariet, en unik kulturmiljö där vi har vårt slöjd- och byggnadsvårdscentrum.
Marie Odenbring är enhetschef för Västarvet Kulturmiljö och Slöjd & Byggnadsvård på Nääs. Hon har också varit medförfattare till boken Hus, människor och minnen – ett portalverk över byggnadsminnen och kulturmiljöer i Västra Götaland. Läs gärna mer här >>