För många människor framstår traditioner som något stabilt, men i själva verket är det något som kommer och går, förändras och kommer tillbaka i en ständig dynamik. Vi har pratat med forskaren Jonas Engman på Nordiska museet som belyser fenomenet traditioner ur flera olika perspektiv.
Vårt fysiska kulturarv, som byggnader, föremål och objekt finns ofta i vår absoluta närhet. De finns kvar som handfasta och påtagliga spår av det förflutna. De förändras eller bryts ned något över tid, men vad som framför allt förändras är vår tolkning av dem. Ny kunskap tillkommer och ibland präglas vi av tidens anda i våra försök att skapa relevanta berättelser kring dem.
Men hur ser det ut med det immateriella kulturarvet? Som traditioner, seder och bruk? Vi beslöt oss för att fråga Jonas Engman, sektionschef för arkiv och foto på Nordiska museet och en av landets verkliga spetskompetenser i ämnet.
Hur definierar man egentligen en tradition?
– Ser man på hur forskningen definierar begreppet, så har vi gått ifrån den både problematiska och ganska naiva definition som går ut på att en tradition är ett rituellt beteende som upprepats i minst tre generationer. En sådan definition är direkt felaktig och normativ.
Istället talar vi numera om tradition som en av många sociala processer, i vilken ritualer bildas och ombildas, kommer och går, kommer tillbaka i en ständig dynamik. Man kan exempelvis nämna hur migration och globaliseringen påverkar det traditionella – sådana förändringar har pågått så länge vi vet. Idag är nog migrationen den minsta påverkansfaktorn, istället är globala informations- och kulturflöden betydligt mer påverkande. Fars dag, mors dag och Halloween är bara några exempel.
Och vad är då ”tradition”? Jo, ritualer som vi som samhälle ger särskilda värden, gärna med det förflutna som kärna.
Idag är vi därför mer intresserade av att förstå när människor hävdar tradition, hävdar att man upprepar ritualer som jul, midsommar och liknande högtider som påstås ha pågått långt tillbaka. Sanningen är ofta att det som vi uppfattar som mest traditionellt och gammalt fick sin gestalt under 1900-talet.
Hur ser du på traditionernas status i dagens Sverige?
– Tradition för mig är detsamma som social ordning, som samhälle. Vartenda samhälle som jag kan tänka mig har skapat uppfattningar om att det förflutna är särskilt värdefullt och skall vårdas genom att upprepa ritualer.
Kan man se någon relation mellan traditioner och hållbar utveckling, exempelvis en social dimension?
– Både ja och nej. Generellt sett är traditioner till sitt utövande och karaktär konservativa, det vill säga de strävas efter att motstå en – ofta hotande – förändring i samhället. Men det är inte detsamma som hållbarhet.
Men å andra sidan är en del traditioner ganska utmanande och provokativa, exempelvis nollningar och andra brutala initiationsriter. Traditioner i vårt samhälle har en tendens av att vara normerande för den sociala ordningen, med andra ord utesluter de grupper och individer som av något skäl inte anses vara etablerade i samhälle och kultur. Så att tala om tradition i ljuset av hållbarhet är närapå självmotsägande.
Finns det någon tradition eller sed eller till och med vana som vi dagligen gör, men kanske inte tänker på som en tradition, att den sysslan eller seden har en historisk botten?
– Mycket i språket speglar äldre tider, utan att vi har en aning om det. Vi har heller knappt någon aning om varför vi äter skinka på julafton – som vi började med på 1950-talet, eller kallar onsdagen i påskveckan för dymmelonsdagen, eller spottar tre gånger när en katt går över vägen. Det räcker, tror jag, för det mesta att referera till ett diffust förflutet.
Många traditioner förändras över tid, nästan som ett ord i en visklek. Kan du utveckla det?
– Tradition föreställs gärna som något stabilt över tid, men är det något som forskningen kan belägga så är det att traditioner alltid stått under mer eller mindre stark förändring. Ibland långsamt, ibland snabbt, ofta smärtsamt eftersom vi upplever att vår identitet hotas när traditioner förändras – vilket ur forskningens perspektiv sällan eller aldrig stämmer.
Finns det någon tradition eller någon del av vårt immateriella kulturarv som du brinner extra mycket för eller tycker är särskilt intressant själv?
– Jag har ägnat mycket forskning åt första maj-demonstrationer och har kommit att intressera mig särskilt för vårens traditioner och åt parader. Militära parader, midsommarfirande och Valborgsfirande, allt i vår tid, upptar min nyfikenhet! Men jag är också upptagen av politiska demonstrationer, som exempelvis nazistiska parader.
Jonas Engman är sektionschef för Arkiv och foto på Nordiska museet som vårdar och förmedlar kunskap om Sveriges historia, dess traditioner och trender från 1500-talet till vår tid. Dessutom har de flera lärorika webbplatser med olika teman. Kika gärna vidare här >>