Ängsmarkerna i Västra Götaland har krympt rejält – från 120 000 hektar i slutet av 1800-talet till 200 hektar på 90-talet. Men ängarna är en viktig del av natur- och kulturarvet, något som allt fler blir medvetna om enligt landskapsantikvarie Robin Eriksson. – På senare år har arealen artrika slåtterängar ökat till 500 hektar på grund av deras viktiga roll för den biologiska mångfalden
Robin Eriksson arbetar som landskapsantikvarie i Västarvets kulturmiljöenhet, och han har gott om kunskap och erfarenhet när det gäller just ängar. Han har tidigare studerat landskapsvård på Dacapo, Göteborgs Universitet, och dessutom arbetat med naturvård på Länsstyrelsen Västra Götaland.
– Där har jag bland annat skött om och restaurerat gamla ängar i naturreservat, förklarar han.
Vad är en äng?
– En äng är enkelt förklarat ett område som inte gödslas eller kultiveras och är till för att producera vinterfoder till djuren. Fodret slås traditionellt med lie men i dag används andra redskap som till exempel slåtterbalk och röjsåg.
Är ängar en del av natur- och kulturarvet? Varför?
– Eftersom höet, som är produkten efter slåttern tas bort från ängen och ges som mat till djuren, utarmas ängen sakta på näring. Detta tillsammans med mycket solljus gynnar en artrik flora som har svårt att konkurrera på andra platser. Människan har alltså skapat dessa ängar sedan slutet av bronsåldern som är så viktiga för den biologiska mångfalden. Natur och kultur går hand i hand!
Hur har antalet ängar förändrats över tid?
– Ängsbruket hade sin kulmen under 1600- och 1700-talet. Under andra hälften av 1800-talet gjorde nya metoder, tekniska och biologiska framsteg inom jordbruket att många ängar odlades upp eller gjordes om till betesmarker. Enligt den ekonomiska kartan från 1877-97 fanns det fortfarande cirka 120 000 hektar slåtterängar kvar i länets mellan- och skogsbygder. Efter andra världskriget lades många små gårdar ner och detta gjorde att många ängar växte igen. På 90-talet fanns det cirka 200 hektar slåtterängar med artrik flora kvar. På senare år har arealen artrika slåtterängar ökat till cirka 500 hektar på grund av deras viktiga roll för den biologiska mångfalden.
Hur ser det ut i Västra Götaland; finns det mycket ängsmarker?
– Den största delen historiska ängar i länet fanns under 90-talet i Valle härad, Falbygden och Norra Ätradalen. Här har boskapsskötseln alltid varit viktig och detta har gjort att ängarna inte odlades igen som de gjorde på andra platser. De kalkhaltiga platåbergen bidrar tillsammans med ängarna till den rikaste floran i länet.
Är det viktigt att bevara ängar och i så fall varför?
– Ja. Ängen har en jätteviktig roll i vår historia. För cirka 2 500 år sedan var människorna tvungna att stalla sina betesdjur på grund av ett kallare klimat. Järn användes för att smida liar och detta gjorde att vi kunde slå de första ängarna och samla in höet. ”Äng är åkers moder” sade man förr. Detta betyder att gödseln från de stallade djuren samlades in under vintern och användes för att öka produktionen på åkrarna. Ängen var navet i det gamla jordbrukssystemet. Ängens roll som foderproducent har idag försvunnit till stor del. Istället spelar den en viktig roll i att bevara den biologiska mångfalden. Det är jättelätt att förstöra en äng som funnits i flera hundra år genom att gödsla den, något som oftast inte går att ångra.
Har du någon personlig upplevelse kopplad till landskap eller ängar som du vill berätta om?
Jag har många fina slåtterminnen i solen på Kinnekulle, andra lite tråkigare i ösregn från ett kärr i Tidaholms kommun. I Skaraborg där jag har jobbat med slåtter finns allt från stora torra ängar med kalksten precis under ytan som på Skagen, Kinnekulle, till orkidékärret i Skogastorp nedanför Plantaberget eller oasen Bölets ängar på gränsen till Tivedens djupa skogar.