Därmed fångas ambivalensen, att vi intellektuellt sett ofta avfärdar föreställningarna samtidigt som de fortsätter att påverka våra tankar och handlingar. Till exempel är det många som, om de får frågan, inte säger sig tro att nycklar på bordet betyder otur men som ändå helst lägger sin nyckelknippa på någon annan plats.
För några år sedan svarade över 300 personer på institutets frågelista om ”magiska” gatubrunnar. Är man ca 50 år eller yngre vet man vad det handlar om – det betyder otur, ofta i kärlek, att gå på en A-brunn. Däremot ger K-brunnar tur i kärlek. Särskilt vanliga tycks föreställningen vara bland barn. Men av svaren framgår tydligt att även vuxna emellanåt undviker brunnarna. ”Går jag ensam så går jag i ett sick-sack mönster för att undvika A-brunnar” avslöjar en kvinna född 1991. En annan och i sammanhanget talande berättelse står en nära 50-årig kvinna för: ”Går än i dag små omvägar, tar hoppsaskutt eller onormalt långa/korta kliv för att inte gå på A-brunnar. Hoppas ingen märker”.
Med begreppet halvtro markeras också att tro är något som varierar över tid – vi tror ibland och ibland inte. Föreställningarna aktualiseras vid särskilda tillfällen, ofta betydelsefulla sådana med osäker utgång.
Det är inte heller nödvändigt att tro – vardagsmagin fyller en rad andra funktioner. Ofta markerar ritualerna sådant som är viktigt i livet. Ett bra exempel är ungdomars spådomsritualer som kan förstås som metoder för att tänka kring och prata om kärlek och vänskap.
Nu och då – vi och de andra
I beskrivningar av det övernaturliga i äldre tid kan man sällan läsa något om tro och tvivel. Ofta framställs också magi och övernaturliga väsen som något helt annat än religion. Är man intresserad av äldre tiders föreställningsvärldar är det därför bra att också reflektera kring sina egna tankar och sina egna beteenden. Därmed motverkas exotiseringen av magiskt tänkande och föreställningar om att människor i äldre tider i grund och botten var så annorlunda oss.
