Finns det några bevis?
Efter att Beowulf har besegrat Grendel och hans mor återvänder han hem till sitt folk, geaterna, och blir deras kung. Många strider mot svearna beskrivs sedan, där kända Uppsalakungar som Egil, Ottar och Adils nämns vid namn, dessa förekommer även på fler ställen såsom Ynglingasagan och dess förlagor vilket pekar på att dessa kungar i någon mån måste betraktas som historiska. Trots att berättelsen först nedtecknades på 1000-talet, av en eller flera okända engelska skribenter, har arkeologer länge varit överraskade över hur mycket av den materiella och sociala kultur, exempelvis traditionen att kremera sina döda, som beskrivs i Beowulf faktiskt stämmer så väl överens med den kunskap man har idag om Norden under folkvandringstid, alltså tidsperioden mellan år 375 och 550 då berättelsen om Beowulf ska utspela sig. Eftersom flera av föremålen som beskrivs i Beowulfkvädet enbart förekom i Skandinavien är det märkligt hur en kristen poet i ett annat land flera hundra år senare kunnat få till allting så rätt i sin skrift.
Till exempel har det hittats mängder med hals- och armringar av guld i Skandinavien från folkvandringstid, men i England saknas dessa. Ringbrynjor är också ett ovanligt fynd i England, enbart en har hittats och det i båtgraven vid Sutton Hoo som visat på tydliga influenser till Svealand. Beowulfkvädet är dessutom skrivet på versmått liknande de som förekommer i Den poetiska eddan, typiskt för nordiska berättelser som länge förts vidare som muntlig dikt.
Beowulfs öde och viloplats
Berättelsen kan ses omges av ett kristet ramverk som troligtvis kommit till i den kontext då berättelsen skrevs ned. Danerna beskrivs som okunniga om Gud och att ett olycklig öde väntar de hedningar som låter sig kremeras. Ett olyckligt öde var också det som slutligen mötte Beowulf när han ska slåss mot en stor drake, alternativt orm, som ödelägger landet.